Tråkig shopping

Khao san road, Bangkok

Vi gick upp klockan åtta och sov bara fyra timmar idag för att försöka vända dygnet åt rätt håll. Vi tog en snabb frukostbuffé på hotellet och gav oss sen av med tunnelbana och skytrain till Siam center. Vi behärskar kommunaltrafiken efter bara några timmar. Nja, inte direkt, men det är intressant hur något så vardagligt som att åka tunnelbana och skytrain kan vara spännande när man är i ett nytt land.

Vi strosade sen runt i stora shopping-center (Gian skulle dö av upphetsning om hon var i Bangkok) på Siam Square för att finna skor, ryggsäck och lite kläder, men det var rätt dyrt så vi drog till Khao San Road istället. Jag har aldrig fattat vad som skulle vara roligt med shopping. Kanske kan man se denna lustkänsla som något som i vår slit-och-släng-kultur blivit en sekundär effekt av ett djupare behov av att hävda sin existens med konsumtion. Shopito ergo sum. Jag är ingen fyndmänniska och jag hatar att pruta. Jag ger hellre bort lite extra pengar än att pruta mig till döds - visst är jag ädel.

Khao San Road är backpacker-meckat nummer ett. Här strosar alla västerlänningar runt medan thailändare, mer eller mindre avslappnat, försöker få falangerna att köpa diverse kläder, armband, smycken eller kanske få dem att tatuera den där draken på ryggen som mamma hemma skulle tycka så mycket om. Såg en tatuerare som förvarade sina verktyg i en smutsig hink, så jag tror inte det blir någon tatuering för mig :) Nudelkök och falafelstånd(!) flankerar gatorna med jämna mellanrum och en nudelrätt offrades åt våra magar.

När vi satt och tog en öl observerade vi hur några thailändska byggarbetare satt och apatiskt stirrade över den böljande folkmassan. Samtidigt som de jobbar hårt i värmen, njuter vi västerlänningar för glatta livet. Knappast något som överraskar dock. Gällande värmen; på dagen var det ganska varmt, men vi har hittills undvikit den värsta hettan då husen är så höga och när de inte är det så är gränderna smala. Man går alltså nästan konstant i skugga. Det tackar vi för en shoppingdag som denna.

Idag är det som sagt en lite tråkigare dag, vigd åt shopping. Det ska bli skönt att bli av med så vi kan koncentrera oss på lite mer spännande saker. Varken jag eller Sabina har känt någon riktig överväldigande wow-känsla. Man har läst så mycket om hur kaosartat det är vid Khao San och på andra ställen, men jag tycker det är relativt lugnt ändå. Tutorna i Damaskus användes mycket mer frekvent än tutorna i Bangkok för att ta upp ett exempel. Bangkok är verkligen motorcyklarnas stad. Överallt ser man dem och de är inte skraja för att vädra musklerna i trafiken.

Nu sitter jag på ett internetcafé vid Khao San Road, dit vi nog efter vår vistelse på Veronica Residence kommer bege oss. Det är först här vi har sett riktigt mycket turister, tidigare var utlänningar mest något till och med vi tisslade om. Det är dock verkligen inte anledningen till att vi flyttar hit, utan läget till sevärdheter och andra ställen är bättre här, även om man tar sig runt tämligen enkelt med kommunaltrafik och taxi i staden, undantaget rusningstrafiken möjligtvis.

Vår närmaste plan är följande. Köpa färdigt allt vi behöver, undersöka tempelområdet i närheten av Banglamphu, kolla på thailändarna när de firar sin konungs 80-årsdag den femte december och därefter ta oss söderut och vila ut vid någon strand någon vecka.

Tyvärr hittade vi inte så mycket här på Khao San Road, så nu ska vi dra oss tillbaka till Siam square för ännu mer tråkig shopping.

Framme!

Veronica Residence, Bangkok

Resan gick oerhört smärtfritt, men vi har inte orkat/kunnat nå internet förrän nu, om man undantar tio minuter på flygplatsen. Jag vet knappt vilken dag det är längre, eftersom flygturen ställde till det i huvudet för mig. Men om jag har räknat rätt så är klockan tjugo i nio på kvällen hemma i Sverige och det är ungefär 34 timmar sen vi åkte till Arlanda.

Efter all packning dagen innan däckade jag hårt. Jag hade knappt sovit på två dagar och all stress gjorde mig yr så jag vinglade mig fram till sängen och lade mig att sova. Sabina stannade uppe hela natten på helgon, men alla har vi väl våra egna prioriteringar och det kanske även var ett smart drag, då hon sov mesta delen av resan medan jag inte sov en blund.

Allt gick som sagt supersmidigt. Vi mellanlandade i Berlin där vi roade oss med att sitta i en bar och titta på fula tyskar. Tyskar är så otroligt fula, jag blir inte klok på det. Det är som att hela den nationalsocialistiska eran var ett uttryck för mindrevärdeskomplex och ett ackompanjerande hävdelsebehov. Hur som helst, tre av de där fula tyskarna hade av en händelse fått plats bakom oss och jag kan bara gissa vad de skulle göra (tre fula män i övre medelåldern på väg mot Pattaya - prositutionens högborg). Den fulaste av de alla fick plats bakom mig och roade sig med att trycka på min stol hela resan igenom. Jag sa till honom efter ungefär halva resan, då jag hade börjat bli irriterad, men han var rätt full så han glömde bort det efter en halvtimme och började igen. Tyskar!

Jaja, väl på flygplatsen gick vi snabbt in på internet för Sabina ville gå in på helgon (surprise, surprise) och sen tog vi en public taxi till vårt hotell för den nätta summan av 80kr varav 10kr var dricks. Innan vi kom fram till stället där alla officiella taxibilar stod, hann vi bli uppvaktade av en hög thailändare som absolut ville ha med oss i sin bil. Vi hängde inte på men han håvade in en nyanländ blond barnfamilj istället som nu säkert är några baht fattigare.

Klockan var runt två när vi kom fram. Rummet är väldigt fint med air condition, TV, badrum, kylskåp, garderob etc. och allt tekniskt kontrollerar man med en liten kontrollpanel på nattduksbordet. Sabina var lite sur för att det inte fanns någon balkong, men man kan inte få allt här i livet :P Vi ska stanna här i tre nätter, sen bär det iväg till backpacker-området i Bangkok.

Jag glömde bort regeln nummer ett när man är ute i fattigare länder och det är att avloppssystemet inte är det bästa. Så jag spolade ner toapappret efter ett litet (eller stort) besök och toaletten fylldes upp med vatten. Det lossade dock efter en stund och hädanefter skall jag placera mitt papper i den lilla påsen vid sidan av toaletten.

Vi var dödströtta när vi väl anlände till hotellet och stöp således i säng på sekunden. Vi sov fram till klockan halv nio på kvällen och tog sen tunnelbanan till en nattbasar i downtown-området. Tunnelbanan var väldigt fin, billig och folktom. Thailändarna är väldigt avslappnade i sitt säljande. De kör inte den påträngande mellanöstern-stilen utan låter en i stort sett vara i fred. Efter att ha gått på basaren i en timme och spenderat hela 2kr (!) på en liten börs gick vi och tog en öl och lite käk på något slags gatukökstorg med storbilds-TV och liveband. Ölen gick på 20kr styck och käket på 10kr styck. Klockan var nu tolv och rätt som det var började de bomma igen hela skiten och vi kände oss nödgade att gå, även om de inte stressade iväg oss direkt.

Vi fick för oss att gå till Siam Square för att hitta ett internetcafé men efter att ha frågat några thailändska snubbar som stod och jobbade i någon byggnad insåg vi att det var alldeles för långt dit och började istället gå mot Silom Road. Efter femhundra meter tröt dock våra krafter och vi hoppade i en taxi som tog oss hem för 8kr.

Nu sitter vi här på hotellets egen dator och skriver. Gratis är det också, härligt. Återkommer med lite intryck imorgon, är för trött för att reflektera över saker just nu.

God natt!

Packa pappas kappsäck

... är precis vad jag har gjort. Nu är allt nedpackat och storsäcken kom upp i blygsamma 10kg och handbagaget är på 5kg. Intressanta fakta för någon som bryr sig.

Det har varit fullt upp med tentor, utflyttning och städning den här veckan så jag har knappt hunnit reflektera över att jag snart kommer befinna mig i Bangkok och slippa den förhatliga svenska vintern. Jag har ingen resfeber och är heller inte särskilt exalterad, men det beror nog mest på att jag inte riktigt fattat att vi ska åka imorgon.

Det som återstår att göra är att kolla upp hur man tar sig från flygplatsen till vårt hotell utan att bli alltför skinnade samt att skriva upp lite viktiga adresser och telefonnummer som nog kommer vara bra att ha när jag slarvar bort allt från pass till mobiltelefon. Vi ska också ta en sista hederlig folle, lite ostbågar och se på senaste avsnittet av Dexter.

För fler bilder, gå till bilddagboken.se och sök på pleonasm.

Slutnus!