Framme!

Veronica Residence, Bangkok

Resan gick oerhört smärtfritt, men vi har inte orkat/kunnat nå internet förrän nu, om man undantar tio minuter på flygplatsen. Jag vet knappt vilken dag det är längre, eftersom flygturen ställde till det i huvudet för mig. Men om jag har räknat rätt så är klockan tjugo i nio på kvällen hemma i Sverige och det är ungefär 34 timmar sen vi åkte till Arlanda.

Efter all packning dagen innan däckade jag hårt. Jag hade knappt sovit på två dagar och all stress gjorde mig yr så jag vinglade mig fram till sängen och lade mig att sova. Sabina stannade uppe hela natten på helgon, men alla har vi väl våra egna prioriteringar och det kanske även var ett smart drag, då hon sov mesta delen av resan medan jag inte sov en blund.

Allt gick som sagt supersmidigt. Vi mellanlandade i Berlin där vi roade oss med att sitta i en bar och titta på fula tyskar. Tyskar är så otroligt fula, jag blir inte klok på det. Det är som att hela den nationalsocialistiska eran var ett uttryck för mindrevärdeskomplex och ett ackompanjerande hävdelsebehov. Hur som helst, tre av de där fula tyskarna hade av en händelse fått plats bakom oss och jag kan bara gissa vad de skulle göra (tre fula män i övre medelåldern på väg mot Pattaya - prositutionens högborg). Den fulaste av de alla fick plats bakom mig och roade sig med att trycka på min stol hela resan igenom. Jag sa till honom efter ungefär halva resan, då jag hade börjat bli irriterad, men han var rätt full så han glömde bort det efter en halvtimme och började igen. Tyskar!

Jaja, väl på flygplatsen gick vi snabbt in på internet för Sabina ville gå in på helgon (surprise, surprise) och sen tog vi en public taxi till vårt hotell för den nätta summan av 80kr varav 10kr var dricks. Innan vi kom fram till stället där alla officiella taxibilar stod, hann vi bli uppvaktade av en hög thailändare som absolut ville ha med oss i sin bil. Vi hängde inte på men han håvade in en nyanländ blond barnfamilj istället som nu säkert är några baht fattigare.

Klockan var runt två när vi kom fram. Rummet är väldigt fint med air condition, TV, badrum, kylskåp, garderob etc. och allt tekniskt kontrollerar man med en liten kontrollpanel på nattduksbordet. Sabina var lite sur för att det inte fanns någon balkong, men man kan inte få allt här i livet :P Vi ska stanna här i tre nätter, sen bär det iväg till backpacker-området i Bangkok.

Jag glömde bort regeln nummer ett när man är ute i fattigare länder och det är att avloppssystemet inte är det bästa. Så jag spolade ner toapappret efter ett litet (eller stort) besök och toaletten fylldes upp med vatten. Det lossade dock efter en stund och hädanefter skall jag placera mitt papper i den lilla påsen vid sidan av toaletten.

Vi var dödströtta när vi väl anlände till hotellet och stöp således i säng på sekunden. Vi sov fram till klockan halv nio på kvällen och tog sen tunnelbanan till en nattbasar i downtown-området. Tunnelbanan var väldigt fin, billig och folktom. Thailändarna är väldigt avslappnade i sitt säljande. De kör inte den påträngande mellanöstern-stilen utan låter en i stort sett vara i fred. Efter att ha gått på basaren i en timme och spenderat hela 2kr (!) på en liten börs gick vi och tog en öl och lite käk på något slags gatukökstorg med storbilds-TV och liveband. Ölen gick på 20kr styck och käket på 10kr styck. Klockan var nu tolv och rätt som det var började de bomma igen hela skiten och vi kände oss nödgade att gå, även om de inte stressade iväg oss direkt.

Vi fick för oss att gå till Siam Square för att hitta ett internetcafé men efter att ha frågat några thailändska snubbar som stod och jobbade i någon byggnad insåg vi att det var alldeles för långt dit och började istället gå mot Silom Road. Efter femhundra meter tröt dock våra krafter och vi hoppade i en taxi som tog oss hem för 8kr.

Nu sitter vi här på hotellets egen dator och skriver. Gratis är det också, härligt. Återkommer med lite intryck imorgon, är för trött för att reflektera över saker just nu.

God natt!