Bangkok by night

Det är svårt att beskriva Bangkok. Vi kom precis hem från Khao San Road efter att ha köpt lite Pad Thai. Området vid Khao San Road är som ett festivalområde och det syns såklart tydligast på natten, då sopor i mängder ligger längs trottoarkanterna, fulla människor raglar runt och matos från diverse stånd blandar sig med soplukten och skapar en oefterhärmelig frän arom av Bangkok. Dessvärre tar också de prostituerade och män med erbjudande om att ta en till "Ping Pong Shows" över på natten. Råttorna och kackerlackorna börjar våga sig fram igen och trafiken lugnar ned sig. Det är oerhört smutsigt här, fasaderna är skitiga av alla avgaser, elledningar hänger och dinglar överallt och det finns knappt några papperskorgar, så det ligger skräp överallt. Igår när vi gick ut för att köpa lite glass såg vi hur ett moln av avgaser svävade tjockt över vägen. Man kan nästan ta på det, så påtagligt är det. Fattigt är det också. Slummiga områden och tiggare nästan överallt, ofta mer eller mindra handikappade. På Khao San driver gatubarnen Bee-Bee, Na Si Ma och Rafi runt och säljer rosor och tuggumin för 4kr styck och vi brukar alltid stöta på dem på kvällarna, då de svävar runt mellan fulla människor och tjänar ihop en hel del pengar, som de förmodligen inte får se mycket av.

Men det är samtidigt svårt att inte uppskatta stadens ljusa sidor också. Det är en enormt stor stad och vi har bara hållt oss i Centrala Bangkok. Vi har haft det otroligt trevligt här och har träffat väldigt många människor. Min väska är full av olika e-mailadresser och jag har förmodligen slarvat bort hälften. Det finns två säkra kort om man vill träffa folk. Det enklaste är givetvis att gå ut på krogen och det andra är att åka på någon turistig resa. Vi har ägnat mest tid i Bangkok åt det första. Vi har inte varit partyparty-människor direkt, men de senaste dagarna har vi varit ute mycket, även om vi tagit det rätt lugnt. Anledningen är som sagt att man träffar många trevliga och väldigt olika karaktärer. Dansken Tomas, fransmännen Mosa och Hakim, thailändarna Kim och Paa (Alla thailändare jag har mött har för övrigt namn med bara en stavelse), slovenen Marian, brasilianarna Tiago och Rodrigo, japanen Hikuro, tysken David och irländare, britter, japaner, turkar etc. Det känns som man är med i Timbuktulåten "Nu". Dessutom har vi funnit en fantastisk bar med enbart rockmusik (Pantera, RATM bland annat) och ett riktigt bra liveband som kör covers på bland annat RATM, Nirvana. Galet bra sångare. Ibland tar basisten över och sjunger ganska dålig skatemusik, men det är rätt kul att se honom för trots att han är 34 år ser han då ut att vara 12. Den första dagen vi kom dit sökte de upp oss efteråt (det brukar ju vara tvärtom!) och vi satt och drack några öl med dem och snackade musik, väldigt trevliga så vi gick dit en gång till när de spelade nästa gång. Basisten blev lite kär i Sabina såklart. Varför säger jag "såklart"? Jo, för att ...

Sabina blir bedårad vart hon än går. Det är helt galet. Alla älskar henne, vill gifta sig med henne och strör komplimanger över henne. En ganska hög thailändare kom exempelvis fram till vårt bord på en bar och bara satt och stirrade på henne och var helt betagen av hennes skönhet. Det enda han kunde mumla var "beautiful", "beautiful". Det var rätt drygt, så vi gick därifrån, men annars håller det sig på en sansad nivå, men man ser verkligen hur betagna alla thailändare och andra är av Sabina, tjejer som killar. Man blir ju sur, jag vill ju också ha uppmärksamhet! ;)

Jag klippte mig för ett par dagar sedan och det var sannerligen en annorlunda klippning. Jag ville såklart bara köra med trimmern genom håret lite snabbt, men frisören var perfektionist och lät mig inte gå förrän hon hade rakat med rakblad längs hårkanterna. Dessutom gav hon mig en kort massage efter att jag var färdig. Skumt.

Vi tog oss till slut till Grand Palace och när vi väl kom dit, så hände vadå? Jo, givetvis var det då en ceremoni vid palatset på grund av prinsessans död, så vi fick inte gå in. Massvis med svartklädda thailändare överallt och kungen var där. Vi gick runt i Wat Phra Kaeo och Wat Pho istället och fick nog av det, så vi var inte alltför ledsna - det var snarare mer intressant att se folkmassan. Roligare var det istället på Nationalmuseet, men dessvärre höll det på att stänga när vi kom, så vi hann inte vara där så länge. Vi kanske återvänder dit någon dag. Nästa gång vi kommer till Bangkok ska vi gå till detta galna museum: Forensic Museum

Vi gillar Bangkok så mycket att vi stannade några extra dagar och sköt upp resan till Ayuthaya varje dag i fem dagar. Nu är vi dock nöjda och känner att vi vill lämna Bangkok och ta oss vidare. Alla vi pratar med rekommenderar att vi åker till Pai, som är ett ställe väster om Chiang Mai, så vi åker troligtvis dit. Snart är det dags att böja knapra malariapiller!

Vi har shoppat färdigt för den här resan och skickat hem 18 kilo - mestadels böcker och paketet borde komma hem om ungefär två månader. Förmodligen har Abtin hunnit låna och läsa ut alla 20 böcker innan vi kommit tillbaka igen =)

Annars har jag hittat ett fantastiskt roligt friidrottsmanagerspel på internet:
Maxithlon. Kan det bli bättre? =)

Vi ska försöka skriva lite oftare nu, även om det blir korta inlägg.

Slutligen vill vi återigen påpeka att vi har skaffat en mobiltelefon, så det är bara att ringa. Vi kan inte ringa er dock. Numret finns i ett tidigare inlägg.