söndag 9 mars 2008

Kamrater, köp motorcykel!


Vi anlände i förrgår till Hanoi, men det var på håret. Vi hade pratat med ambassadspersonal i Vientiane som hade sagt att det nog inte skulle vara några problem för oss att komma till Vietnam den sjunde även om vårt visum började den elfte. Svenska medborgare får nämligen ett on-arrival-visa på 15 dagar och vi skulle kunna söka ett sådant. När vi väl kom fram blev det dock genast problem. En vakt kom och tog våra pass och undrade varför vi var så tidiga. Han sprang sedan iväg till ett kontor medan vi snällt fick stå och vänta medan alla andra smidigt kom igenom. Till slut kom han tillbaka och frågade om det var okej att vi ändrade visumtiden till perioden 7/3 - 7/4. Vi hade försökt upplysa dem om att vi som svenskar kunde få on-arrival-visum, men ville inte ha mer strul och gick med på det. Efter att så ha hämtat vårt bagage tog vi oss till en minibuss och påbörjade vår resa till Hanoi som låg tre mil bort.

På vägen sträckte sig åkermark och små byar så långt ögat kunde nå och det såg ut som om de bara hade slängt upp en motorväg mitt i åkermarken, vilket de förmodligen hade gjort också. När vi väl anlände till Hanois centrala delar blev vi som började kaoset att tillta. Jag har aldrig sett sådan trafik, varken i Bangkok eller Damaskus eller någonannan stans. Miljoner med motorcyklar överallt och alla flyter fram som ett fiskstim i en ström. Det är rentav vackert. Att ta sig över vägarna är en konst i sig och görs bäst med gott självförtroende. Hanoi är som att åka på en rejäl smäll på käften, men på ett positivt sätt.

Vi blev avsläppta mitt i de gamla kvarteren i centrala Hanoi och fick så direkt testa om våra vingar höll i rusningstrafiken. Vi kryssade oss fram genom trafiken och stannade då och då för att fånigt stirra in i de otaliga affärer som specialiserade sig på allt ifrån kommunistsouvernirer till kinesiskt porslin. Några våghalsiga manövrar senare kom vi fram till det hotell vi hade bestämt oss att stanna på. Dessvärre var de fullbemannade men deras systerhotell låg inte långt därifrån och när vi äntligen kom dit och fick se det rum de visade först blev vi genast förälskade. 35 dollar natten men gigantiskt med vacker interiör, satellit-TV, ett fint badkar men framförallt internet på rummet! Eftersom det nu är inomhus-VM i friidrott var detta helt perfekt och jag kunde således följa hur Stefan Holm tog ytterligare ett IVM-guld igår!

Idag ska vi ge oss ut i trafiken igen och försöka ta oss till något av alla de museum som finns här i trakterna och sen på kvällen/natten ska jag följa sista dagen i IVM och Sabina ska stirra oförstående på mig. Hepp!

1 kommentar:

Anonym sa...

spelar mina ögon mig ett spratt eller har du tappat några kilo? du såg så jävla smal ut på senaste dagens kort.