Kambodja

De två första dagarna i Kambodja spenderade vi med att utforska Kambodjas med blod befläckade förflutna genom att besöka det okända fängelset Toul Sleng (S-21) och Killing Fields. Till Toul Sleng togs, mellan 1975-1979, runt 14000 personer för att förhöras och torteras. Av dessa dryga 14000 kom, så vitt man vet, endast sju undan med livet i behåll, för efter man hade torterat fram en högst sannolikt falsk bekännelse på de påstådda "brott" man begått mot partiet och revolutionen skickades man till Choung EK (Killing Fields) för att avrättas och sedan begravas i en massgrav. S-21 var väldigt intressant och var värdigt de liv som släcktes där. Killing Fields misstänkte vi skulle vara en riktig turistfälla och så var det också. Har ni hört talas om ett ställe där tusentals dödats och begravts i massgravar och som sedan privatiserats och sålts till ett japaner. Killing Fields är tyvärr ett sådant ställe.

Efter att ha bott två dagar i ett litet sjaskigt hotell med en massa myror och en rendez-vous med en gigantisk kackerlacka bestämde vi oss för att byta upp oss sista dagen innan vi skulle åka till Bangkok. Vi tog en tuk-tuk och gav oss iväg på jakt efter ett snyggt hotell och det tredje hotellet vi kom till var väldigt fint med pool och vacker inredning så vi slog till. På kvällen gjorde vi en hemsk upptäckt. Jag skulle kolla upp vad visumen till Thailand kostade och upptäckte då att man inte kan få ett visa on-arrival till Thailand om man varit i Thailand under 90 dagar redan inom samma period på sex månader. Jag pratade med en kille som bodde i Thailand och han bekräftade mina farhågor. Vi hade inte skaffat något visum utan tänkte skaffa ett visum när vi väl kom dit så nu satt vi i skiten. Det fanns inget mer att göra än att hoppa över flyget och skaffa visum här. Thailandskillen sa att ambassaden var öppen till klockan fyra och att man kunde få ett visa dagen efter man sökte så vi åkte iväg till ambassaden dagen efter bara för att upptäcka att den stängde klockan elva för visum-ansökningar. Fan vad förbannad jag blev då, för jag insåg att jag hade gjort ett misstag till när jag litat på honom och inte dubbelkollat som Sabina bad mig göra. Varför jag inte gjorde det är bortom mitt förstånd och nu var vi fast i Phnom Penh ännu en dag.

Allt gott som slutar gott. Vi ansökte om visum dagen efter och idag har vi våra pass med visum i våra händer och förlängningen på vistelsen här visade sig vara ett bra misstag, även om det kostade oss ungefär tusen kronor extra, för vi har haft det riktigt skönt här på hotellet även om vi fått byta rum två gånger för att det är så fullbokat.

Imorgon bitti återvänder vi till Bangkok där vi tänkte stanna i ungefär tio dagar och sedan blir det Singapore!

För övrigt är Sabina fullständigt frisk nu. Skönt!