Aaaah vad är frisk natur mot avgaser, smuts och hemlösa tiggare?

Vi är tillbaka i Bangkok igen. Det är smutsigt, dekadent och svårt att komma över gatan. Inga fler nationalparker, höga berg och klarblått vatten. Men vi gillar det. Att återvända till en plats en andra gång är en helt annan sak än att komma dit för första gången. Nu känner vi oss som rutinerade rävar och har slutat att åka taxi och tuk-tuk. Nu åker vi bara kommunalt. Buss, skytrain eller tunnelbana. Världsvant!

Vi hade ett trevligt nyår. Vi drog runt från krog till krog på Khao San Road tills vi hamnade på en "uteservering" som bestod av plaststolar, fulla människor och en jävla massa buckets och öl. Vi träffade i alla fall några trevliga britter och hängde med dem resten av året. Vi inledde 2008 med att gå in på någon klubb där en stor thaiman sjöng Rage Against The Machine och andra låtar som fulla västerlänningar hade önskat. Det var kul, men ironiskt som alla som kan texten till "Killing in the name of" säkert förstår.

Idag besökte vi Jim Thompsons House för att kunna bocka av något turistigt. Fint hus, men tråkigt och de stereotypa medelålders amerikanerna gjorde knappast saken bättre. Om inte Sabina hade varit så artig så tror jag att hon hade dödat dem rakt upp och ner. Tänk er den värsta amerikanska stereotypen ni kan tänka er. En skrävlig man och kvinna båda 50+. Kvinnan hade kort, rödfärgat semipermanentat hår och mannen såg ut som en replika av el presidento. De störde guiden hela tiden med dåliga skämt och dumma frågor. Exempelvis visade guiden en kruka med hål på sidorna och upptill och förklarade att man traditionellt använder den som ett värmelement genom att lägga tänt kol i botten, varpå den dumma amerikanskan frågar om man alltså skulle sitta på den. Haha, gör det du, så vet du hur ditt efterliv kommer gestalta sig.

Hur som helst, vi har från flera håll fått höra att det låter på bloggen som att vi inte har trevligt. Så är inte fallet. Vi har det mycket bra nu. I början var vi rätt bittra och hade väl högre förhoppningar när vi väl åkte hit eller något sånt. Nu har vi anpassat oss och tar dag för dag. Det spelar ingen roll hur långt vi kommer och hur länge vi hinner vara borta. Vi har det bra nu, så tro inget annat =)