Konstig tjuv, dålig sömn, ruiner, vildhundar, apor och fler ruiner

Nu sitter vi Lopburi efter en heldag här, men låt oss backa tiden tillbaka till igår efter att vi lämnade internet. När vi var nästan framme vid vår grind hörde jag hur en motorcyklist började sakta ned och närma sig oss och vi hann inte reagera förrän han sträckte sig mot Sabina i ett, vad vi tror, oerhört klumpigt försök att sno hennes väska. Istället tog han mer eller mindre pa hennes bröst. Efter vad jag har lärt mig om thailändares tendens att bli betagna av Sabinas skönhet är min teori att han helt enkelt blev bländad av hennes skönhet, så när han väl skulle ta väskan fick han helt enkelt kortslutning. Han åkte sedan därifrån i sakta gemak och jag kunde bara producera ett föga skräckinjagande "Hey!". Sabina tog dock inte illa vid sig utan skrattade genast bort det klantiga försöket.

Ayutthaya är ingen stad man vill vandra runt i när det är mörkt. Vi blev tvungna till det då vi upptäckt att vi klantigt nog hade glömt att köpa vatten för kvällen. Vår första kontakt med MC-tjuvar ägde rum här, men än värre är alla hundar som springer runt i pack överallt. I Bangkok kryllar det också av hundar men de är lugna och fina. Hundarna i Ayutthaya förföljer en, skäller och morrar konstant. De gör visserligen ingenting, men lite läskigt är det. Inget för varken Benny, Narges eller Osama alltså. Vi såg till och med en skylt där det stod: "Beware! Vagabond a dog". För övrigt känns staden lite skum. Det ar lås och grindar överallt och så som vi ser det: ju fler lås, larm och grindar, desto osäkrare stad. Inget bra intryck av Ayutthaya således.

Vi har sovit väldigt dåligt här också för att det är så mycket ljud på nätterna. Hundar som ylar och skäller, ljud från folk som kommer hem på natten och ytterligare skall från hotellets hundar som fungerar som ett slags "intruder alarm". Dessutom ljud från fåglar, insekter och annat oindentifierbart.

Hur som helst, lördagen spenderade vi på två museum och bland ett gäng ruiner. Ayutthaya har nämligen mängder av ruiner som härstammar fran den tiden då Ayutthaya var som störst och det dominerande riket i regionen. Sen kom burmeserna och läxade upp dem och staden förföll tills det att man bestämde sig for att bygga en modern stad öster om ruinerna. Det var mysigt att glida runt på museerna - i alla fall det första som behandlade Ayutthayas historia och kultur, medan det andra var ett museum bestående av i princip bara buddhastatyer och amuletter och således ganska trist. Dock något för Petter, buddhafanatiker som han är. Vi blev, efter att ha vandrat i solen en hel dag, helt galna av törst och hunger, speciellt då det vid ruinområdena i princip inte finns nagra serveringar överhuvudtaget - i alla fall inte så vitt vi kunde se. Till slut fann vi en enkel thairestaurant och då hade de knappt någonting vi kunde äta, så vi fick nöja oss med thailändarnas favoritveggomat, d.v.s. lite fried rice med grönsaker. Vi blev bittra.

Men på väg därifrån fann jag popcorn! Men ack, vilken styggelse. Tyvärr var skiten, även om den var saltad, klibbigt sockrad och är det något jag inte gillar är det söta popcorn. Jag gjorde ett tappert försök att salta sönder dem, men det hjälpte föga. Trots det åt jag upp halva påsen eftersom jag ändå saknade popcorn så mycket, haha.

Dagen efter tog vi oss till Lopburi med tåget och här är vi alltså nu på ett internetcafé i väntan på nattåget till Chiang Mai som går kl 20. Vi låste in våra väskor på stationen här och har sedan drivit runt bland ruiner, apor och gått till ett museum om forntida historia. Apor? Ja, faktiskt. Här i Lopburi finns det nämligen ett hundratal apor i en liten del av staden. Vi trodde att aporna skulle härja omkring överallt och det var den egentliga anledningen till varför vi åkte hit, men det visade sig att vi inte gjort vår research särskilt väl för de fanns endast koncentrerade till ett ruinområde nordväst i staden. Där fanns ett hundratal som hänger och klänger på elledningar, busar med turister och ränner över gatan vid en av de mest trafikerade gatorna i staden. Turistattraktion helt klart, men det är alltid kul med lite släktingar.

Nu ska vi vidare till Chiang Mai. Hepp!