Trekking och sjuka Chiang Mai

Beklagar den låga frekvensen gällande inläggen, men vi har varit lite småkrassliga och tagit det ganska lugnt den senaste tiden så inget intressant har egentligen hänt.

Vi var som sagt och trekkade i Pai vilket var en trevlig upplevelse. Vi vandrade runt i skogen i två timmar tills vi kom till en liten hilltribe-by där vi åt lunch. I början var det ganska jobbigt med en hög stigning, men efter ungefär en halvtimme planade det ut och man kunde angenämt ta sig fram över stenar och rötter. På många ställen påminner den thailändska skogen mycket om svensk skog med barrbeströdd mark och ormbunkar.

Guiden var en hyvens kille som gärna ville berätta om allt möjligt från opiumodlingar till karen-rebellerna som slåss mot Burma. Dessutom pratade han flytande italienska! Vi hade givetvis en obligatorisk amerikan som givetvis inte kunde hålla tyst särskilt länge. Troligtvis dias barnen inte i USA utan föds istället upp på en diet uteslutande bestående av Läkerol. Hon babblade på om allt möjligt nonsens och hittade så småningom ett gemensamt intresse (någon skum form av massage) med en schweizare som också var med och så slapp vi slutligen terroriseras av henne. Utöver de deltagare jag redan har nämnt hade vi också en italienare med oss och allt sammantaget kändes gruppen som en konstellation i en dålig skräckfilm. Vi bara väntade på att något monster från skogen skulle dyka upp och plocka oss en efter en. Men vi klarade oss.

Efter lunchen skiljdes våra vägar åt då de andra skulle övernatta och vi fick sällskap med guidens kompis tillbaka till vägen. Det tog ungefär två timmar och guidens kompis, som redan i början av färden hade utmärkt sig för sin otålighet då han ständigt pinnade iväg i ett högt tempo och lämnade oss övriga långt bakom, var inte sämre denna gång utan drog upp tempot ordentligt tills han fattade att vi ville ta det lite lugnare, lata västerlänningar som vi är. Killen gick och bar på en manchete och svävade spöklikt över marken så vi undrade nästan om vi hade nått filmens klimax då hjältarna står öga mot öga mot monstret, men han tog oss snällt till en busshållplats där vi fick vänta på bussen hem i ungefär två timmar. Färden tillbaka tog ungefär en timme och man kan lugnt säga att vi satte ett nytt världsrekord på sträckan busshållplatsen i Pai till toaletten på Charlies Guesthouse när vi väl kom fram. Men det var skoj och vi lär trekka även i Laos när vi nu kommer dit.

Nu är vi i Chiang Mai sedan ungefär sex dagar tillbaka, men vi har skjutit upp resan till Laos dag efter dag eftersom Sabina har blivit sjuk och rummet på Nice Apartments, som vi återvände till, är perfekt för att krya på sig i. Dessutom har vi bara två veckor i Laos och då känns det trist att spendera dem i sjukbädden. Så om några dagar, när Sabina blivit frisk, så tar vi flyget till Vientiane för att där fixa visum till Vietnam och sedan bege oss norrut igen.

Vi planerar på att vara tillbaka lagom till sommaren och gå på Hultsfredfestivalen för att se Rage against the Machine! =)