Vardagen i Pai...

...är underbar. Vi vaknar sent, runt elva på morgonen, och spenderar sedan dagen med att läsa, spela kort, gå lite på internet eller bara ströva runt i den lilla byn med ungefär tre gator. På kvällarna stannar vi antingen inne på rummet och kollar på Nickelodeon på vår TV eller går till puben Phu Pai för att digga med i livemusiken. Det finns så grymt många bra band och musiker här i Thailand, både utländska och inhemska. Om det inte har gått fram, så stormtrivs vi här.

Vi har utvecklat en ny filosofi som gjort oss gott. Vi har en rejäl slant pengar kvar och istället för att behöva följa en budget varje dag, som vi har gjort tidigare, tar vi det som det kommer och slösar förmodligen lite mer pengar än förr. Men det är bättre för själen att slippa behöva tänka på hur mycket pengar man får och inte får slösa. Snålat har vi gjort i Sverige för att komma iväg på den här resan och då tänker vi fan inte snåla alltför mycket här. Tar pengarna slut tidigare än beräknat åker vi bara tidigare till Australien och jobbar eller tar ett flyg hem om vi blivit reströtta, det är inte mer med det.

Imorgon är det dags för en tvådagars reggae-festival här i Pai och när den är klar tänkte vi stanna två dagar till och trekka lite i bergen här. Sen åker vi tillbaka till Chiang Mai och handlar lite varmare kläder (för det är lite kyligt på kvällarna här i norr) och sen flyger vi till Laos, för vi är för lata för att ta spendera en dag i en minibuss och två dagar på en långsam båt utrustad endast med träbänkar.

Det är rätt löjligt hur viktigt det är för vissa backpackers att lida på sin resa och hur de tror att de blir rikare människor på grund av detta självförvållade lidandet. Det ligger en viss status i att ta sig fram från punkt X till Y så långsamt som möjligt och så obekvämt som möjligt och att bo på det smutsigaste stället trots att standarden på rummen är väldigt bra bara man betalar 40 kronor extra natten. Patetiskt.

Men; ett stort leende till er alla från Pai!