Jupp, idag ser man ut som en kräfta. Det är då fan att man aldrig lyckas balansera fram en lagom bränna trots att man inte försöker sola alltför länge.
Hur som helst, vi har det bra här på Koh Lanta i Krabiprovinsen. För alla som har missat det så är "Koh" thailändska för ö. Det är otroligt lugnt här med en massa barnfamiljer vilket kan framkalla viss tristess men dessa dagar är ändå bara till för att vila ut ordentligt och få någon sorts kontakt med den thailändska solen och det thailändska havet. För övrigt har jag nog sett det fulaste barnet jag någonsin sett i hela mitt liv.
Vi var tvungna att inhandla lite saker här i byn Saladan som är inkörsporten till Koh Lanta. Vi upptäckte då att vi borde ha köpt allt vi behövde i Bangkok innan vi kom hit till stränderna då det var nästintill dubbelt så dyrt här.
Jag har precis avverkat en bra bok om Thailands slumområde Klong Toey. En katolsk präst vid namn Fader Joe berättar olika historier från slummen som mest krestar kring de barn han stött på i sitt arbete där, men även om andra levnadsöden. Alla är de mer eller mindre präglade av droger, sexuella och andra övergrepp och annat smått och gott. Fader Joe blev omplacerad till Thailand då han var lite för radikal för den katolska kyrkans räkning i det att han ifrågasatte öppenheten i kyrkoverksamheten och protesterade starkt mot kriget i Vietnam. Väl där flyttade han på 70-talet till slummen i Bangkok och har där tillsammans med både lokalt förankrade personer och andra som velat hjälpa till byggt upp ett center för övergivna gatubarn samt för barn och mödrar med AIDS. Intressanta historier från livet i slummen med inslag av både glädje och sorg. Väl värt en genomläsning för alla som vill möta en annan del av Thailand. Vill ni veta mer om verksamheten där så gå in på: http://www.mercycentre.org/
Nu ska jag sluta vara pretentiös och istället gå ut och kolla om det finns något roligt att göra här nattetid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar