Trötta på Bangkok

Rambuttri Village, Bangkok

Missade en dag i bloggen och kommer nog missa betydligt fler i fortsättningen då vi imorgon förmodligen lämnar Bangkok för Krabi. Jag säger förmodligen eftersom vi inte är helt säkra på om vi får plats på bussen/tåget dit då det kan vara svårt att få plats samma dag under högsäsongen. Men bort från Bangkok ska vi i alla fall. Vi är rätt trött på stadslivet nu. Vi var rätt slutkörda redan innan vi åkte från Sverige med alla tentor, utflyttningar och dylikt, så vi borde nog ha åkt direkt till stranden och vilat upp oss. Nu bär det iväg i alla fall!

Efter att vi skrev vårt senaste inlägg i måndags (??? det är svårt att komma ihåg vilken dag det är när man inte har något att gör), så gick jag till restauranten för att ta en öl och slappa lite medan Sabina surfade färdigt på helgon. Väl där satt jag och tjuvlyssnade lite på vad folk pratade om och till slut efter att ha flyttat runt en stund hörde jag äntligen en intressant konversation och hoppade in. En ungrare vid namn George satt och orerade om hur mycket bättre världen skulle bli om Ron Paul skulle bli vald till Förenta Staternas nästa president medan ett irländskt par satt lite smått utråkade brevid och lyssnade och slängde in lite cyniska kommentarer när de hade chansen. De var lite mer på det klara med att USA:s politik och samhälle inte skulle genomgå en metamorfos bara för att ytterligare en libertarian skulle sväras in i Vita huset, vilka åsikter han än må sägas ha. Irländarna var väldigt trevliga och skulle ta samma rutt som vi, så vi bytte e-mail och kanske kommer att möta upp varandra på vägen. De hade också blivit utsatt för en liknande typ av blåsning som vi, så det skrattade vi gott åt. De gick så småningom och jag blev kvar ensam med ungraren som då började spåra ur ordentligt. Han berättade att hans huvudsakliga hopp inför framtiden var att folk skulle ha så många orgier så möjligt och att detta skulle lösa alla problem. Vi skiljdes sen åt och jag gick hem ett leende rikare.

Tisdag morgon och eftermiddag spenderade vi vid poolen och försökte sen gå till ett litet område som heter Little Lebanon (detta på grund av området består av 95% arabiska restauranter och affärer). När vi hade gått ungefär 3 km gav vi upp och lät en taxi ta hand om oss resten av färden. Väl där strosade vi runt och kände av atmosfären. Till en början gillade vi båda området skarpt eftersom det var en kontrast mot det vi tidigare sett i Bangkok. Efter en stund började Sabina känna av den dåliga stämningen med ilskna blickar och dylikt. Droppen som fick bägaren att rinna över var när Sabina nekades inträde till ett pipkafé för att hon inte hade någon penis. Stämningen dog då totalt.

Vi hittade i alla fall en restaurant som serverade pipa så vi tog en där, men som sagt var stämningen inte på topp. Vi drog oss efter pipan hemåt via Siam Center där vi velade om vi skulle gå på bio eller ej. Vi gick in och kikade hur det såg ut och det var galet lyxigt och priserna därefter. Biljetter låg på 28 - 300 kronor. I de högre prisklassera får man eget rum och egen servitris. Helt sjukt, så vi drog därifrån även om jag var väldigt sugen på popcorn.

När vi kom ut möttes vi av ett trafikkaos, vilket tvingades oss att ta en taxi till överpris för att komma hem (35 kronor =) Väl hemma tröstade vi oss med att gå ut på en restaurant där vi tog fula kort och drack drinkar. Sabina drack sina älskade margherithas med ett extra saltkar i.

Vi kom hem runt 4-5 och började spela in en videohälsning till våra vänner därhemma. Vi gick ner till internetcafé och skickade iväg den till André och lyckades fastna till åtta på morgonen.

Dagen därefter gick vi upp klockan tolv och slumrade vid poolen hela förmiddagen. Runt sextiden gick vi till Sanam Luang som ligger nära Grand Palace där det stora kungafirandet var i full gång. Jävlar vad mycket folk med gula tröjor det var och vad med parader, ljus och flaggor. Coolt. Ända sen vi kom hit till Bangkok har invånarna blivit gulare och gulare men denna dag tog givetvis priset. Töntigt nog sprang en massa västerlänningar runt med gula tröjor med kungatryck på utan att de förmodligen har någon som helst aning om vem kungen är och vad han gör.

Vi orkade inte vara där alltför länge så vi gick hem och shoppade lite badgrejor inför morgondagen istället. När vi skulle käka råkade vi hamna på en restaurant med liveband. Det första bandet spelade ackustiska covers a la Hotel California, men det andra bandet var klart bäst. Fyra hårdrockande thailändare som lirade covers och vars gitarrist nog var den mest solohorande gitarristen jag sett, dock sjukt grym. Efter dagens äventyr ringde vi hem en snabbis och vi blev verkligen glada av få höra era röster!

Nu ska jag researcha mer om Krabi och kommer i fortsättningen inte skriva lika långa haranger och inte heller lika ofta, det är alldeles för tidskrävande. Jag kommer försöka göra en kort sammanfattning av dagen och skriva lite längre om det har hänt något av vikt eller om vi kommit på något som vi vill dela med oss av.

Slutligen vill vi gratta Abtin till det nya jobbet! Nu kan du spara ihop pengar och komma och hälsa på oss. =)

Peace!