Apor i mängder

Igår var vi faktiskt rätt deppade. Vi har inte alls njutit av resan och "friheten" så mycket som vi hade trott. Det har känts som att man stått utanför och tittat in på ett samhälle utan att kunna röra vid det själv. När vi har läst andras resedagböcker hemifrån har allt varit så jävla glatt, så vi började undra vad fan det är för fel på oss. Vi talade en del om detta och andra saker på väg till Tigertemplet och personligen fick jag en klump i magen av besvikelse.

Nu känns det tusen gånger bättre. Vi klättrade upp de 1200+ stegen och det tog en liten stund och var rejält jobbigt på sina platser, men som belöning fick man en fin utsikt, men en viktigare en känsla av att ha åstadkommit något. Dessutom stötte vi på våra första apor, vilket verkligen piggade upp oss. Direkt när man kommer till Templet så hoppar apor runt på ledningar, på tak och lite varstans. Det sitter en massa skyltar längs sidorna som varnar för aptjuvar, men de var justa mot oss. På vägen ner för trapporna hade det mörknat och trapporna var fullständigt belamrade med apor. Vi var lite spända på om de var vänliga eller inte, men vi klarade oss bra. Förlåt, men jag är en sån där töntig människa som tycker det är askul att se på djur.

På vägen hem träffade vi en kanadensisk tjej, som vi började prata med, och hon berättade bland annat att dessa apor blir väldigt aggressiva om de känner att man har med sig mat. Det var lite kul eftersom vi precis när vi kommit ned från trapporna sa till varandra att vi borde haft med oss en banan eller två. Hon tog oss till en restaurant, som hon "rekommenderade", men det var väldigt tydligt att hon jobbade där själv även om hon försökte dölja, vilket hon var sjukt dålig på. Sabina var helt övertygad om att hon var en pundare och dessutom råkade vi höra när hon pratade i telefon och berättade för sin vän att hon var eftersökt av polisen, men hon kanske bara ville verka viktig. Hur som helst, restauranten var heljuste, så vilka är vi att klaga och hon var rätt rolig, men på ett sådant sätt att man typ klarar av henne i tio minuter och inte mer.

På vägen hem åkte vi med ett ungt par från stockholm och Sabina kunde knappt hålla sig för skratt när tjejen pratade med tydliga Lidingö-i:n

Jaja, idag blev det en slappardag på hotellet vilket var så skönt och imorgon blir det, inshallah, klättring.

Happy is back on track